|
Helix är en ståtlig mycket stor malamutehane som har lärt mig enormt mycket.
Han flyttade till oss 9 månader gammal, om hans första år i livet vet vi egentligen ingenting förutom att han hade varit ute på foder hos någon som inte alls hade tid för den då mycket krävande unghunden. Helix hade då fruktansvärt mycket som rörde sig i hans huvud och jag vet inte hur många gånger som jag tänkte här hemma att nu orkar jag inte mer.. Men jag är absolut inte den som ger mig när de gäller hundar och jag vet efter att ha tagit hand om Kiwi i alla dessa år att de gäller bara att inte ge upp. Som vi kämpade med denna stora pojke men han hade stora problem med andra hundar.. spelade egentligen ingen roll om de var tikar eller hanar, han hade mycket svårt att läsa andra hundars signaler och dom han själv visade mot andra hundar gick inte annat än att missförtå.
Idag är Helix snart 4 år och förra sommaren växte han nåt enormt både i huvudet men även kroppsmässigt. Vet att jag hört hur många gånger som helst att malamutehanar inte är "färdiga" förrän tidigast vid 3 års ålder men jag hade aldrig vågat hoppas på att de skulle bli en så stor förändring som de har blivit.
Han är nu en relativt säker hane, visst han tackar inte nej till ett slagsmål om någon vill vara stöddig, men han söker de inte alls som han gjort tidigare. Träningsmässigt har han blivit en riktigt bra ledarhund i spannet vilket vi aldrig ens tänkt tanken på innan, han har varit alldeles för "galen" för att lita på i vissa situationer. Men se så fel man kan ha! Som hundägare finns det alltid nytt att lära och viktigt är att inse att ingen hund är den andre precis lik, alla är individer och utvecklas på mycket annorlunda sätt.
Helix har gått en del vardagslydnadskurser, han har provat många olika aktiveringsgrejer men de han brinner för själv är att få dra trehjulingen eller släden i en metodisk trav på härliga turer.
|
