|
Kiwi
kom till oss genom Västerort djursjukhus
där hon 6 månader ung lämnades
in för avlivning. En unghund med alldeles
för mycket erfarenheter av vad livets mörka
sidor kan ge.
Osäker och rädd följde hon med
mig hem den torsdagkvällen. Många månader
och år av arbete, framförallt med tillit
och självförtroende har gett oss en
familjemedlem som skyddar oss mot allt ont och
följer varje steg vi tar.
Våren
-04 kollapsade plötsligt Kiwi under en promenad
i skogen. Jag trodde inte hon skulle överleva
på vägen till veterinären. Men
de gjorde hon även om hon inte ens lyfte
huvudet själv när vi kom fram.
Många prover togs och mirakulöst nog
så efter 2 timmar på dropp och kortison
så reser hon sig upp viftar på svansen
och ser ut som att.. jaha nu åker vi hem.
Jag trodde inte de var sant.
Proverna visade addison´s disheas vilket
innebär att binjuren inte fungerar.
Många provtagningar har de blivit genom
åren men vi har hittat en dos av hennes
medicin som idag fungerar. Så länge
hon får sin medicin 2gånger per dag
så lever hon som en frisk hund. Men utan
skulle hon inte klara sig mer än någon
vecka.
Det går upp och ned för våran
Kiwi men hon lever som en drottning här hemma
inne med familjen och får allt smaskens
som barnen inte vill ha..
Kiwi
har även tagit på den stora uppgiften
att hjälpa oss fostra barn och valpar som
kommer till familjen. Med en vänlig men bestämd
metod visar hon vad man får och vad man
inte får göra.
Hon lär valparna sådant som för
oss människor är svårt att lära.
Det är underbart att se henne idag med barnen
och de andra hundarna när man tänker
tillbaka på den lilla darrande unghunden
som var rädd för allt och åt som
om hon aldrig tidigare hade fått mat.
|
