Jag är utbildad elektriker och har nu jobbat som detta sedan 2001.
Hundintresset har alltid funnits då mamma och pappa köpte en valp samtidigt som jag föddes, en blandning mellan bordercollie-collie vid namn Totte. Denna hund följde alla mina dreglingar, ålanden, krypanden och stod ut med mycket riv och slit. När jag började gå och min första lillebror föddes så fanns han alltid vid vår sida och såg till att allt gick lugnt till. Pappa satte oss fler gånger på snowracer och pulka efter honom och det var väl redan då draghundsintresset började krypa sig på. 11 år senare dök tyvärr allergi mot pälsdjur upp i familjen så Totte fick lämna oss.
Efter detta tog skola och hockey (speciellt hockeyn) stora delar av min tid.
Andra året i gymnasiet träffade jag Sandra och när vi flyttade ihop så öppnades nya möjligheter för mig att utveckla mitt hundintresse.

Jag är utbildad djurvårdare och jobbar sedan 2000 som djursjukvårdare på Västerort djursjukhus. Mitt hundintresse har funnits sedan barnsben och tjatet på mamma och pappa var konstant. En schäferhane kom till familjen 1990 och där började det hela. Detta var inte min egen hund men vid sidan av mammas träning i lydnad och bruks så fick han utstå lite agility, barn med hundutställning??? och diverse picknickar med mina kompisar. Han följde glatt med på alla mina äventyr, alltid lika glad och snäll.
När jag flyttade hemifrån och började gymnasiet fick hundtankarna ligga på hyllan ett tag, detta då jag var inneboende lite här och var. Efter lite runtflackande flyttade jag in hos min dåvarande klasskamrat Åza som blev och fortfarande är en mycket betydelsefull och viktig vän i mitt liv. När vi bodde tillsammans blev vår lägenheten mer som ett zoo… marsvin, råttor, kaniner, katter, till och med syrsor samsades under samma tak. Vid denna tidpunkt träffades vi, Pontus och jag. Direkt efter avslutad utbildning och studenten fick jag jobbet på djursjukhuset och då dök hundtankarna upp igen. Ett halvår senare kom Kiwi, omplaceringshunden som öppnade dörren till den verkliga hundvärlden för oss. Allt jobb med henne har gett mig och oss så mycket: glädje och tårar, ömkan och total uppgivenhet. Men efter allt slit kommer belöningen… en underbar hund som följer varje steg jag tar. Hon ställer upp för oss och skulle inte tveka att berätta för inkräktare att de inte har något på vår gård att göra samtidigt som gäster, barn som vuxna, blir glatt välkomnade.
Nu, med två barn och sex hundar i huset, har vi fått igenom vårt kennelnamn och detta kräver givetvis att vi har en hemsida. Med mycket hjälp och stöttning från våra underbara vänner, Mia och Petta från Team Kalippoq, har vi kunnat skapa vår hemsida där ni kommer att kunna följa vad som händer med oss och våra hundar.

Edward föddes i januari 2004 och han älskar hundar. Han är som många andra små pojkar lite busig och trotsig men har ett otroligt sinne och känsla för hundar. Det spelar ingen roll om det gäller att gosa, mata, borsta, träna eller köra. Han vill vara med i allt vi gör med våra hundar och i deras dagliga tillvaro. Edwards intressen, förutom hundarna, är poliser, militärer, ambulanser och racing bilar. När han blir stor så ska han bli ambulansförare, kanske ska han även bli brandman, polis, hockey-proffs, formel1-förare eller också gokart-förare. Ja, det är härligt med 4-åringars drömmar och tankar.

Wincent föddes i september 2006. Han tycker om att prata om hundarna och bryr sig om var de är så länge de inte är i närheten av honom. Han gillar inte att bli pussad eller gosad med och framförallt inte att bli puttad av busande hundar. Men han lär sig (vad har han för val, stackarn). Han vill mer och mer vara i hundarnas närhet, mata dem och ge godis. Alla matrester han själv inte vill ha ger han till hundarna, ibland är det ju väldigt bra att ha hundar i närheten. Annars är Wincent väldigt förtjust i hästar, travet på tv är en stor favorit och han då sitter som klistrad framför tv:n.